Följer mig...

Åhhh så roligt...
Nu har jag ytterligare en "följare" av min blogg - så glad jag blir!
Det är kul att se att det är så även om jag vet att flera av mina vänner läser det jag skriver då och då...
Appropå att en del läser det jag skrivit..."en chef" på ett jobb jag nyligen jobbat på slutar på den arbetsplatsen jag sa upp mig från, tänkte bara...
Så NU är min skrivglädje tillbaks igen!

Tack för det, :-)

Carina

Yrkesval - vad avgör?

Blev nyss uppringd av en säljare (inget ovanligt) som jag haft affärer med vid 2 tillfällen tidigare.
Nu har jag dock i mitt utvecklingssamtal med mig själv bestämt och noga övervägt var och hur jag ska synas och givetvis inte just där denna säljare har sittt hjärta...
Förra gången vi talade så var det ett drygt timslångt samtal , mycket mycket trevligt och så började givetvis detta också! :-)
MEN oj vad tonen ändrades hos honom när jag talade om mitt beslut, och det gjorde jag i början av samtalet för att inte sitta och "jiddra" bort hans tid- givetvis blev det prissänkningar och olika alternativ och övertalning men jag har som sagt noga övervägt mitt beslut och stod fast vid det och då blev det så surt så räven skulle backa till och med...
Åh vad jobbigt det måste vara att ha ett sådant yrke där humöret står och faller med om det blir affär eller inte!
Vad gör att vi väljer våra yrkesval här i livet, har du någon idé?

Var rädd om nära och kära  - gå en utbildning hos Första Hjälpen Älta
Det kan vara skillnaden mellan liv och död

Carina

Tillbaks till livet - på olika sätt, om , om , om...

Idag är det torsdag och snön faller i ett nollgradigt Tyresö!
Det har varit omtumlande i livet den senaste tiden på gott och ont...
Mitt humör , min glädje och mina tankar har varit låga en tid
Då sonens far drabbades av sina hjärninfarkter så ställdes saker och ting på sin spets!
Vi alla runt om både nära och i "perferin" skakades om ordentligt och är delvis skakiga fortfarande även om läget har stabiliserats och det sakta går mot att väckning från sövningen och läget fortfarande är bättre än förra veckan.
Hur blir livet nu?
Har du tänkt någongång i termerna vad händer om...
Jag har tänkt så och i min familj har vi exempelvis talat med varann om hur vi ställer oss och tänker om någon av oss skulle hamna i koma och förklaras hjärndöd - donera eller inte donera
Gud hjälpe att vi aldrig hamnar i den situationen men om...
Om inte "om" fanns...

Förändringar i livet - oj vad saker och ting förändras nu när jag inte har mina älskade ungar hemma vid så där varje dag!
Detta med dagar och ex Lucia det är inte lika solklart att bli påmind om längre och hjälp nästa vecka är det JULAFTON
Jag måste erkänna att jag är inte så i julstämmning men , nu när jag börjar skriva och tänka så känns det ändå lite jul, har ju faktiskt köpt en julklapp, och har tankar och planer på de andra, men det blir inga stora högar under vår gran..

Carina

Måndagmorgon -Luciamorgon

Måndag för en vecka sedan var inte så här lugn.Vid 10.30 ringde sonen upp mig för någon var sjuk-kanske död.Jag kunde inte riktigt få fram hur det var.Till slut fick jag fram att det handlade om hans pappa, som åkt till sjukhus på natten mot söndag.
Jag ringer SÖS och på patientkontoret säger dom :Ja han ligger här på avd 37, puh då är det lungt hann jag tänka, ringer upp sonen igen som just fått besked av sin ½syster att pappa är på KS och dom är där.

Slänger in jycken i bilen och åker iväg i ut och gå med hunden kläderna osminkad utan att ha borstat håret ens, nu är det brådis.
Hämtar upp sonen i Älta och skyndar oss till KS.
Tur att jag känner till var allt är, nu var han på neuro, tänk de stackare som inte har en aning om hur sjukvården är!Vi fick komma in till sonens pappa som låg och var väldigt trött och "borta" men svarade då de frågade var han hade ont och lyfte benet på uppmaning osv på ena sidan - inte den andra ...När vi suttit där ett par timmar beslutades det att pat skulle till Neuroiva och kanske opereras.Läkarna var så bra och förklarade för oss alla anhöriga (7 pers, ibland 9 där) Jag räknar mig inte som anhörig på "så" sätt det är 21 år sedn vi separerade MEN det är dock min sons far och jag har älskat den här mannen starkt för många år sedan och haft framtidsplaner, fler barn, villa, semestrar mm känslorna fanns där nu igen i form av något annat , mer som en vän jag inte sett på länge som nu är så sjuk och såklart sina barns far...
Under veckan som varit har det tillstött saker - så har det blivit lite bättre och tillstött något annat men nu från i fredags så har det varit kritiskt men ändå lungt och de hoppiga värdena har blivit bätte i vartfall.

Var verkligen rädd om nära och kära -gåen utbildning hos Första Hjälpen Älta så du vet vad du ska göra när det som händer aldrig händer -trots det hände nu!

Carina