tisdag 21 september 2010

Maktlös men ändå framåt tänk...

Är jag en ekorre?









Jag sparar på ALLT, verkligen allt!

Det sitter nog i från det att jag var liten och det inte var samma slit och släng "era" som det är nu!

Då när jag skulle flytta hemifrån till exempel så var det lycka att få ta över farmors gamla ungseldfasta formar, dels var dom bäst och så FARMORS!

Sådant tror jag knappt existerar längre, tyvärr! :-(

Appropå gamla saker - Jag håller på och rensar...

På lördag så ska jag ta bilen till Täbygalopp och stå på bakluckeloppis!

Vi var där i lördags och tjuvkollade lite min "relation" och jag, det var kul!

Jag köpte, jag som ska rensa, köpte alltså en hylla som jag kan ha i vardagsrummet och sätta skivor eller filmer i och den var i samma träslag som de övriga möblerna och riktigt snygg - 50 kronor... Fynd tycker jag men säkert inte Åsa som hjälper mig att rensa här hemma till mina loppiskartonger...

Min vän köpte sig en taklampa för 25 kronor och ja, jag tror att han vart nöjd oxå :-)


I söndags var det fullt drag hela dagen och kvällen.

Först fotboll -damlaget spelade mot Hammarby bortamatch på Kanalplan och vi for dit, Tyresö hade en superklack som hejade fram laget en hel del och slutresultatet blev 1-2 så Tyresö slog Hammarby i derbyt :-)


Här är en bild tagen tidigare på Hemmaplan Tyresövallen men laget var om möjligt ännu gladare i söndags efter matchen!
Direkt efter matchen så skjutsades de som åkt med mig dit, hem och så for jag och hämtade upp Dottern så svischade vi iväg på bio!
Vi såg en underbar film : I rymden finns inga känslor.
Jösses - den var BRA - se den är min rekomendation...
Efter en lugn och skön helg så kom då måndagen igår!

Puh, jag har lite panik känsla inför mitt säljande i mitt företag, har massor av idéer men svårt att komma till skott och omsätta dessa i praktiken!

Jag är lite urvriden pga alla känslor och min oro som far runt i mig
Igår så fick jag ett telefonsamtal där uppringaren har ändrat sig i sitt aviga sätt mot mig och tagit sitt förnuft till fånga: mamma är inte så dum ändå - rent av är det till familjen man ska hålla sig!
Min familj är nu mer hel än för några dagar sedan men - det är lång lång väg kvar att gå till drogfrihet men att prata , ses och ha en nära - kär relation igen gör det hela betydligt enklare!
Trevligt är också när barnens vänner kommer hem hit och pratar och "är" , det känns skönt mitt i allt elände med det missbruk och skit som tyvärr finns!
Sakta men säkert har jag hört talas om - det är nog så det förhoppningsvis blir här!
Hoppet är det sista som överger mig tror jag!
Imorgon - då är det en ny dag!
Var rädd om nära och kära - gå en kurs hos Första Hjälpen Älta Det kan rädda även DITT liv